Förvirrad eller? (Micrar en nykokt kopp kaffe)

Japp nya saker varje dag, igår var det en rätt trevlig kopp kaffe på Wayne’s i Helsingborg och idag blev det en kopp som fick en lite extra del av just hetta.

För så kan det gå när huvudet är någonstans där resten av kroppen inte är eller i alla fall när tankarna inte riktigt befinner sig på samma ställe,

Ok jag kom på mig själv efter typ 1/2 minut men då bubblade det rätt rejält i koppen, ja ungefär på samma sätt som i mitt huvud just nu.

Så vad är det som händer i knoppen nu då? Ok om vi säger så här så varje gång jag säger att jag inte kan komma lägre på depp skalan så verkar jag på något sätt vilja se om jag kan tangera rekordet som jag just satt, ja jag är rätt långt nere i sk*ten just nu.

Jag skrev några ord om att jag troligen hade fått en införsel på lönen och ja jag hade rätt, beslutet låg i brevlådan när jag kom hem, så jodå jag hade gissat det helt rätt, och ja jag vet att skulder ska betalas men det hade varit trevligt att få det på en hyffsad nivå .

Ja skit också, sista gången jag jobbade på ”riktigt” som jag känner det var 2011 det blir 5 år sedan, som projektledare med full koll på sociala medier och ideer om hur man påverkar genom just dessa så var det rätt trevligt, ja även om det inte var direkt bara smooth sailing så fanns det rutin och den där kicken när saker och ideer fungerade, och det är en av mina drivkrafter (ja lägg till att jag har en bipolär diagnos så)

Jag har väl inte varit sysslolös sedan 2011, nej första 2 åren var det utslussning från jobbet (min arbetsgivare outsourcade och eftersom min trafikskada gjorde att jag bara kan jobba 50% så blev jag över) plus ett försök att driva eget som nyexad Coach , sedan kom det sjukdom in i bilden.

Ja inte min egen sjukdom utan min mammas, reumatisk fibros som gjorde att en intensiv människa brann ut på 8 månader och jag som blev över med alla tankar och det som blir kvar att hantera när en annan människa försvinner ur ens liv, både praktiskt men också mentalt.

Och så nu då, tankarna snurrar och försöker hitta meningen , finns det ens någon mening , jag hoppas det

Torsdag & GoFika

image

Ja det kändes ganska rätt att ta en bulle och kaffe idag, insett att jag troligen har avdrag på den lilla lön jag nu får (kan man kalla sjukskrivning lön?) Eftersom preliminären ser rätt kasst ut när jag kollar.
Pengar växer inte på träd direkt och även om man är sjuk så fortsätter dessvärre räkningarna att trilla in.
Ja jag saknar tiden som it-projektledare och lönen från det jobbet som försvann efter olyckan, men men livet går vidare och ibland så funkar det med en bulle och en slät kopp kaffe för att känna sig vid liv ett tag iaf

Nystart (eller Inte?

Jo jag vet att jag tjatar om den där jäkla nystarten som inte riktigt vill infinna sig, 

Efter att ha jobbat med IT i rätt många år (japp ända sedan 1990) så blir det lite att fundera kring vart vill jag med 

min framtid, ok det finns lite mer saker numera att ta hänsyn till där min Bipolaritet är en av sakerna (lägg sedan till en whiplash skada från en rätt vidrig mc olycka plus en jäkla massa otur så hamnar du någonstans i min värld)

Kompetensmässigt så är det ingen skillnad, försöker hålla igång allt med att faktiskt fixa lite ”skrot” som jag köper på Ebay (jag gillar Panasonic Toughbook’s) men det är inte riktigt samma sak som att jobba, och ja man träffar mindre människor, vilket blir lite jäkligt om man nu tycker om att ha folk kring sig (ja jag gillar det ) 

Det är knepigt hur relativ tiden blir när man som jag kallar det hamnat i ”Limbo” dvs mellan akten mellan liv och H*lv*t* 

veckorna passerar och den enda skillnaden är att på helgen så kommer det ingen post (vilket är skönt då räkningar hittar in i limbo livet fortfarande) ja livet blir rätt tråkigt och samtidigt blir jag också en rätt tråkig människa, för när familjen kommer hem och berättar om sina dagar så har jag rätt lite att tala om samtidigt som jag ärligt blir avundsjuk på allt som pågår utanför mina 4 väggar.

Ok dags att sluta gnälla, eller ok det är väl inte alltid så lätt, dom som säger att det bara är att rycka upp sig och göra något vettigt har aldrig befunnit sig i limbo…….. eller hur…..!!!

Börja om och börja Om

Jag hade aldrig trott att tiden kunde vara så relativt långsam som det senaste året,  jag trodde tiden efter olyckan 2002 var jobbig men det är inget mot vad det senaste året har varit.

Så lite recap vad som nu har hänt…

Efter då jag slutat på mitt jobb hos Ikea 2012 (december) så drev jag ett experiment med en liten coaching verksamhet som aldrig riktigt tog fart, det plus att ett riktigt dåligt familje besked ruskade om tillvaron rätt rejält (morsan diagnostiserades med Reumatisk fibros på lungorna) och det gjorde nu att livet blev lite annorlunda, så under 10 månader så var det en hel del resande mellan Helsingborg och Kramfors ja det plus oro och känslan av faktiskt hjälplöshet.

Och ja efter 10 månader så tog det abrupt slut, och nästa del i det hela träder in, att ordna allt som händer efter att en människa försvinner.

Eftersom jag nämnt en olycka 2002 så bör jag väl säga nåt om den också, mc + bil är en dålig kombination, helst när dom två kommer i kollisionskurs med varandra, för mig innebar det att nacken gick sönder (plus lite till) och livet förändrades radikalt, kontentan av det hela innebar också en 50% nedsättning av min kapacitet att jobba.

Efter att ha jobbat inom IT sedan 1991 och haft rätt trevligt så kommer 50% att bli rätt jobbigt , mycket för att (i alla fall som jag upplever det) är samma människa fortfarande men ändå inte, och att acceptera att saker inte kommer bli som förr är rätt jobbigt.

Så det finns saker att fundera krin, men nu tillbaka till Nutid (ja jag kommer hoppa mellan då & nu)

Att vakna på morgonen utan att ha något att göra är jobbigare än vad många kan ana, första tiden är det hyffsat bra men sedan börjar det gå en på nerverna, lägg sedan till att ekonomin inte riktigt hänger med och att man faktiskt till slut hamnar på det där stället där drömmar lägger sig för att Dö till slut så ja det kan låta grovt men men.

Arbetsförmedlingen gör naturligtvis det bästa som dom nu kan, och jag ja jag försöker i alla fall hålla kunskaper igång (skrivande läsande och reparation av Toughbook datorer från Ebay, den du)

Men när inget händer, när varje morgon innebär att vakna och vänta på att det är dags att gå och sova, ja roligare än så blir det faktiskt inte..

Men jag hoppas…..

// Janne

Fredag efter turbulent vecka

Då var det snart slut på veckan igen, eller ok slut på veckan för Er som jobbar och sliter där ute själv eftersom jag paniskt letar jobb så är det en marginell skillnad mellan vecka/helg som Du kanske förstår.

giphy-facebook_s

Har kommit fram till den här veckan att det som jag upprepat som ett mantra under rätt många år när jag jobbat faktiskt stämmer, ska förklara.

Mantrat har varit att vara trevlig med människor man träffar på vägen upp i karriären då man kan komma att träffa på dom när man själv faller ner en vacker dag.

Mitt ”fall” började 2002 med en stor smäll, dvs en mc krasch och trots en massa kämpande så kan jag gott säga att den smällen knappast var bra varken för självkänslan, ekonomin eller arbetslivet.

På den tiden så jobbade jag som projektledare inom IT på ett stort företag, och om man nu ska tro på våra väna politiska företrädare (oavsett parti) så var det väl bara att rehabilitera tillbaka till jobbet, stöd och hjälpmedel plus krav fanns det eller hur?   Nja!

Jag hade förstört rätt mycket i nacken, krossat 2 st nack-kotor och en hel del andra ben i kroppen plus att det satt (sitter) ett PTS problem pga att jag höll på att faktiskt få en släng av åkomman Död.

Kontentan i alla fall var en massa jobb på att komma tillbaka, ibland med förstående personer men för det mesta med människor som inte hade en aning om egentligen vad dom nu gjorde och till slut så blev jag överbliven ja 2012 så slutade mitt jobb att fungera.

Drev ett tag en coaching verksamhet (ja jag är utbildad sån också ovanpå en hel massa IT utbildning) och då kommer nästa pärs, ringer ett samtal till min mamma på morsdag (samma år som hon ska fylla 65) och får reda på att hon har fått diagnosen fibros på sina lungor.

Eftersom (som jag skrivit innan) min styvfarsa inte riktigt förstod allvaret eller i allt det här så tog jag på mig en hel del av att hjälpa, även om det nu var en resa på 120 mil mellan där mina föräldrar bor och där jag och familjen finns.

9 månader senare gick hon bort, och all min energi , allt hopp bara försvann.

Eftersom jag blivit sjukskriven så var det bara att lägga ner min verksamhet (gjordes tidigare) och en tid efter (eller ok samma dag som min mamma dog) så var det dags för arbetsträning , ja Du kan gissa hur lätt det var om du läst parentesen, men jag gjör som jag alltd gjort , det man säger till mig att göra.

Arbetsträningen tog 3 månader och sedan skulle jag få jobba med marknadsföring (japp utbildad inom det också) med en kulturaktör.

Nackdelen med stället jag hamnade på var att dom tog genvägar med ekonomin eller ok fuskade och när jag påtalade det så kan Du gissa vad som hände, ja jag vart inte populär kan jag lindrigt säga…

Ja jag bröt ihop, hotelser kan göra det med en människa… och när jag fick gå därifrån så ändrades min SGI trots att det var något man lovade inte kunde hända (jobbade där bara en månad ..) så jag blev straffad (som jag upplevde det) och ekonomin  kraschade..

Nu ett gäng månader senare så är det dags igen, ska ut och arbetsträna, den här gången så blir det att sortera kläder åt en hjälpförening.

Livet är en cykel jag började en gång i tiden med att åka runt som hemsamarit ,  senare städning, tvätt, administratör, IT programmerare, styrelseledamot och nu dags att sortera kläder, livet är knepigt

Magnus Uggla hade ett album som hette ”Varför ta livet av sig när man ändå inte får läsa rubrikerna efteråt” Jag skiter snart i rubrikerna.

Det som känns jobbigt är att jag fortfarande kan, Jag kan SEO optimera, jag kan nätverksplanera, jag kan … men jag får inte

Fredag, en dag bland alla andra…

Saker blir inte alltid…

Saker blir inte alltid som man tänkt sig, eller hur?

Eftersom jag började det nya här med att prata om en nystart så måste jag också på något sätt sparka ifrån från det gamla eller hur.

Så vad är nu gammalt? Ja förutom jag då som blivit äldre…

Berättelsen om uppväxt och annat kommer senare i en egen del av den här bloggen, dvs min berättelse om att resa inte bara fysiskt utan också socialt det där som numera brukar klassificeras som en klassresa (inte som dom man nu gjorde i skolan och hamnade i Stockholm eller på Gotland på 80-talet)

Låt oss säga att det var lite av en berg o dal bana med en del vinklar både tankemässigt och känslomässigt .

702061542_1315176Allt är inte alltid som det ser ut på ytan, en sanning som många ibland missar eftersom det är just ytan man bedöms utifrån.

Dom senaste åren har varit turbulenta, 2002 så krockade jag med min motorcykel och det var en rätt hård smäll, så pass hård att det var nära att jag inte skulle klara mig.

Rehabiliteringen tillbaka till jobbet fungerade inte speciellt bra , lite på grund av det som jag skrivit ovan att allt som inte syns på ytan kan vara svårt att förklara, dvs när gipset och nackfixeringen åkte av och man inte blir mirakulöst frisk på en gång så blir människor kring en förvirrade  och eftersom jag på den tiden jobbade som högpresterande projektledare för ett stort företag i möbelbranschen så blev det friktion .

För att göra en lång berättelse kort (som ändå kommer komma igen på ny plats här senare) så blev det omflyttningar i organisationen, nya arbetsuppgifter tills den dagen jag blev övertalig.

Eftersom jag är diplomerad Coach (nej den titeln ger inte ens en gratis kopp kaffe) så startade jag upp en egen verksamhet där jag coachade , byggde upp varumärken plus utvecklade wordpress front/backends och började få lite fason på tillvaron.

Våren 2013 så fick min mamma en rätt svär diagnos, en reumatisk version av lungfibros och förloppet var så pass snabbt att på mindre än ett år så brann hon ut/bort och då jag tog hand om rätt mycket kring det så blev livet jobbigt, så pass att det inte fungerade att driva min verksamhet vidare.

Så nu jobbar jag på att komma igen.

Och igen kommer jag 🙂

 

2015 en uppgörelse, nytt år

För att vara ärlig så var det inte mycket som gick rätt under 2015, det känns som att lämna över kontrollen över livet till andra på många sätt.

toadilyinsane

Förklaring eller ursäkt, ja vad kan det nu vara kanske att dom senaste åren tagit ut lite av sin rätt, att energin inte riktigt velat finnas där varken för mig själv eller andra, och det är faktiskt ovanligt för att vara jag att inte kunna finnas där för Er andra samtidigt.

Livet är faktiskt inte en vandring man gör ensam utan tillsammans med människor vissa som man gör följe med tidigt och vissa som ansluter under färden.

Skillnaden för mig det senaste året har varit att min senaste resa varit just rätt ensam, lite på grund av att det har varit jobbigt och en hel del av dom som fanns kring mig faktiskt försvann under perioden.

I bland går man vilse och finns det ingen där som visar en rätt igen så är det lite svårt .

Men i alla fall så snart är det ett nytt år och det är dags att faktiskt börja ta tillbaka kontrollen igen och se vad Jag vill, .

Nyårslöften inför 2016, jag ska lyssna mer, jag ska ta hand om dom som finns kring mig, jag ska leva varje dag .

Det som har varit har varit man lär sig av det förflutna, men det ska inte hindra att göra något bättre av framtiden.

Jag ska vara snäll mot dom som förtjänar det och strunta i dom som inte gör det och leva mitt liv som jag vill ha det utan att bry mig om att andra tycker att det passar eller är rätt, det är mitt liv och jag lever det som Jag vill.

Jag ska hitta ett jobb som motsvarar min personlighet och göra mitt bästa, varje dag ..

Det är mina löften

I en galax långt långt borta

Latest-The-Force-Awakens-Trailer-Description

I en Galax….

Då var det äntligen dags att se Star Wars (the force awakens om man nu ska vara petig) jag såg faktiskt den första av dom här filmerna redan 1977 insmugglad på biografen i Kramfors då jag var 9 år gammal.

Latest-The-Force-Awakens-Trailer-Description

Och det var helt klart värt det, både Då och Nu, ok hade gärna sett den tidigare men det hade kunnat vara värre.

Ja det har gått ett tag sedan 1977 , har använt dagen till att fundera på vad jag nu ska göra i framtiden, ja den där framtiden som inte direkt innehåller rymdskepp och lasersvärd (annat än på film) vem fasen behöver en -68 som hållit sig på It sidan i ett gäng år men haft ett litet uppehåll då saker likt ketchup har en tendens att komma med lite för mycket på en gång.

I en Galax lång långt borta eller en tid för rätt länge sedan så var kanske förutsättningarna lite annorlunda.

Planen är i alla fall att jobba vidare med skrivande, coaching och att ge människor en chans att synas, med inriktning ungdomar som i alla fall jag känner att vi kanske inte ger en ärlig chans idag utan förutsätter att dom ska förstå saker som Vi kanske tar för självklara.

 

Att saker inte alltid är som dom verkar vara på ytan utan att det finns oftast något mer, om man bara tar sig tid att lyssna..

Ja många tankar blir det..

Börja om från början (börja om på nytt)

 

 

Dags att Börja Om!

Börja om från början, ja jag gissar Google’s sökmotor kommer vara förvånad ett tag nu, jag har raderat allt jag skrivit innan och nu är det dags att ja som sagt börja om från början.

börja om
Ny Start, börja om

Det känns rätt så här i slutskedet av 2015 att riva upp det som är gammalt och faktiskt börja om, 2015 har varit ett rätt eländigt år när det gäller mycket.

Eller om jag nu ska vara ärlig så allt från 2012 har mest varit nedförsbacke och även om det går fot i medlut så går det neråt med en jäkla fart, det är väl tur att jag kommit ihåg på vägen uppåt att det som går upp måste komma ner på jorden till slut (ja det är väl karriärmässigt som jag lindar in det nu)

Så nu är Vi snart snabbt på väg in mot 2016 och precis som varje dag är en strat på något nytt så är det dags för ett nytt år att komma igång och tillsammans med det så hade jag själv tänkt också komma på fötter och göra något vettigt igen, har haft några år med sorg som tema men även den tiden måste få just sitt slut.

Så vad är planerna nu då?

Jag ska börja skriva en berättelse om mitt liv, en rätt krokig resa med många knepiga krokar och annorlunda berättelser av ett liv som inte många andra har haft.

Sedan ska jag försöka se om det kan komma igång nåt skådespelande igen, jag saknar den där känslan att stå framför kameran och gestalta något som samtidigt är regisserat som det ska få en liten glimt av den som spelar karaktären.

Lägg sedan till lite bilbyggande och ja vem vet vad som kommer att hända, det är dags att starta upp igen hoppas Du hänger med på resan 🙂