Fredag efter turbulent vecka

Då var det snart slut på veckan igen, eller ok slut på veckan för Er som jobbar och sliter där ute själv eftersom jag paniskt letar jobb så är det en marginell skillnad mellan vecka/helg som Du kanske förstår.

giphy-facebook_s

Har kommit fram till den här veckan att det som jag upprepat som ett mantra under rätt många år när jag jobbat faktiskt stämmer, ska förklara.

Mantrat har varit att vara trevlig med människor man träffar på vägen upp i karriären då man kan komma att träffa på dom när man själv faller ner en vacker dag.

Mitt ”fall” började 2002 med en stor smäll, dvs en mc krasch och trots en massa kämpande så kan jag gott säga att den smällen knappast var bra varken för självkänslan, ekonomin eller arbetslivet.

På den tiden så jobbade jag som projektledare inom IT på ett stort företag, och om man nu ska tro på våra väna politiska företrädare (oavsett parti) så var det väl bara att rehabilitera tillbaka till jobbet, stöd och hjälpmedel plus krav fanns det eller hur?   Nja!

Jag hade förstört rätt mycket i nacken, krossat 2 st nack-kotor och en hel del andra ben i kroppen plus att det satt (sitter) ett PTS problem pga att jag höll på att faktiskt få en släng av åkomman Död.

Kontentan i alla fall var en massa jobb på att komma tillbaka, ibland med förstående personer men för det mesta med människor som inte hade en aning om egentligen vad dom nu gjorde och till slut så blev jag överbliven ja 2012 så slutade mitt jobb att fungera.

Drev ett tag en coaching verksamhet (ja jag är utbildad sån också ovanpå en hel massa IT utbildning) och då kommer nästa pärs, ringer ett samtal till min mamma på morsdag (samma år som hon ska fylla 65) och får reda på att hon har fått diagnosen fibros på sina lungor.

Eftersom (som jag skrivit innan) min styvfarsa inte riktigt förstod allvaret eller i allt det här så tog jag på mig en hel del av att hjälpa, även om det nu var en resa på 120 mil mellan där mina föräldrar bor och där jag och familjen finns.

9 månader senare gick hon bort, och all min energi , allt hopp bara försvann.

Eftersom jag blivit sjukskriven så var det bara att lägga ner min verksamhet (gjordes tidigare) och en tid efter (eller ok samma dag som min mamma dog) så var det dags för arbetsträning , ja Du kan gissa hur lätt det var om du läst parentesen, men jag gjör som jag alltd gjort , det man säger till mig att göra.

Arbetsträningen tog 3 månader och sedan skulle jag få jobba med marknadsföring (japp utbildad inom det också) med en kulturaktör.

Nackdelen med stället jag hamnade på var att dom tog genvägar med ekonomin eller ok fuskade och när jag påtalade det så kan Du gissa vad som hände, ja jag vart inte populär kan jag lindrigt säga…

Ja jag bröt ihop, hotelser kan göra det med en människa… och när jag fick gå därifrån så ändrades min SGI trots att det var något man lovade inte kunde hända (jobbade där bara en månad ..) så jag blev straffad (som jag upplevde det) och ekonomin  kraschade..

Nu ett gäng månader senare så är det dags igen, ska ut och arbetsträna, den här gången så blir det att sortera kläder åt en hjälpförening.

Livet är en cykel jag började en gång i tiden med att åka runt som hemsamarit ,  senare städning, tvätt, administratör, IT programmerare, styrelseledamot och nu dags att sortera kläder, livet är knepigt

Magnus Uggla hade ett album som hette ”Varför ta livet av sig när man ändå inte får läsa rubrikerna efteråt” Jag skiter snart i rubrikerna.

Det som känns jobbigt är att jag fortfarande kan, Jag kan SEO optimera, jag kan nätverksplanera, jag kan … men jag får inte

Fredag, en dag bland alla andra…

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*